Behöver ta till krafuttryck...  skit, pitt, luspudel, illbatting, bajs, jävlar, fanskap, en hel del på andra språk som jag inte kan stava till utom merde, satan och så vidare...

Varför?

Därför!

En sån dag helt enkelt, HELT enkelt!

Varför ska man förklara att man är arg eller missnöjd? Det är som det är! Och det går över!

En arbetskamrat sa att det är svårt, nästan förbjudet att höja rösten i Sverige. Folk blir rädda och vill släta över. Minns min mormor som otaliga gånger försökte stävja diverse tjafs i vår familj med den käcka sången; "nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla!" Det hjälpte så där. Min familj har alltid varit för neurotisk för att kunna "lägga band på sig". (vilka slags band är det förresten, röda siden, blågula?)

Men det där med att höja rösten... häromdagen på jobbet röt jag till, visserligen över en skitsak, men ändå högst befogat. Genast fick jag höra att jag skulle lugna ner mig.

Jag vägrar!

Det var då kamraten sa det där med att folk inte klarar temperament, det var skönt att höra.

Idag är jag arg, men med endast tomma rum att skrika åt, det känns lite off.

Kanske för att jag egentligen är mest ledsen.

Men det är en annan historia...

Visst var det här ett svamligt och emotsägande inlägg?

Skit samma!