Bild: Moa Karlberg

Naturligt och enkelt är Marias melodi

En kort cykeltur från min bostad finns skog med blåbär.

Och idag var det perfekt blåbärsplockarväder, lite vind, ca 20 grader och moln som kommer o går.

På första stället är det rätt urplockat och jag går längre och längre in i skogen. Tror en kort stund att jag är vilse tills jag ser cykeln. Hmm, som om man kan gå bort sig i denna pytteskog... jag har tydligen gått i en cirkel. Ser också att jag fått en medplockare, en dam i min ålder, koncentrerad, nerböjd i riset.

Går över vägen och där, där öppnar sig blåbärshimlen! Massor med stora bär!  Medplockaren har även hon gått över till denna sida och vi jobbar på i nån timme, plockar oss fram genom blåa risbuskar. Myggorna har party runt mig, jag svettas floder, det kliar lite överallt, ryggen värker och jag är urlycklig! Är en skogsvarelse! Tillbringar faktiskt mycket hellre en dag i skogen än en på havet.

Tar en paus och äter upp mitt medhavda röda äpple. Det smakar absolut ingenting, hårt och träigt. Undrar hur långt det färdats för att slutligen bli uppätet av en kvinna i en skog på norra halvklotet. Bestämmer där och då att jag aldrig mer ska äta ett sådant äpple! Den här på låtsas-frukten är en sån kontrast, nästan ett hån mot denna dag i skogen med alla dessa vackra GODA bär  - här och nu. Nej tack till smaklös konsumtion!

Så långt kommen i mina tankar funderar jag på hur jag ska orka plocka klart!? För en kontrollfreak som mig är det svårt att lämna över alla resterande bär till en annan möjlig plockare - dom är ju mina! Länge leve allemansrätten förstås, men hallå, jag såg dom först! Men min kropp har "sagt upp sej" och båda mina kärl är fulla så jag ger mig. Lämnar medplockaren som fortfarande sitter på huk i gläntan. Försöker telepatisera till henne; låt ingen annan ta mina bär! Jag kommer snart tillbaka!

Balkongdörren öppen mot natten. Höga röster, några partajar genom att ropa rakt ut... bilar, moppar och bussar bullrar förbi, alldeles nyss hörde jag en kille försöka övertala en tjej att hänga med honom, mycket snack, men hon sa nej och hej. Han stod kvar en stund och bad "snälla!", men hon gick över gatan och bort från honom.

I mitt vardagsrum sitter jag på första parkett med ögon och öron ut mot sommarsammetsnatten.

Det händer något med oss denna tid på året, vi tinar upp, vill ut och nosa i gräset, förlusta oss, grilla vad som helst som går att marinera, ha på oss inga kläder alls eller illasittande för små plagg, småbyxor... Oro i kroppen, dofterna från jord och växter är en sinnlig parfym.

Om vi hade bott i ett land som hade en jämn varm temperatur året runt, då hade vi inte fått den här kicken, men kanske hade vi mått bättre, som folk menar jag... stillat oss i tanken på att solen kommer i morgon och imorgon och imorgon igen. Nu vet vi aldrig, detta kan vara den sista varma dagen detta år! Bäst att ta vara på den! Leva sommarliv! Känsloliv! Blomsterliv! Strandliv! Uteserveringsliv! För snart kommer hösten...

Och jag längtar! Längtar hög luft, vackra färger och lugnet i vardagens strilande regn.