Har tänt ett ljus på balkongen. Ett ljus för alla helgon, levande och döda. För min pappa. För Inger. För alla som irrar i mörkret. Här är jag! Vägen är upplyst och riskfri, välkommen!

För övrigt är jag letargisk, enligt uppslagsboken är letargi; sjukligt ihållande medvetslöshet eller dvala. Hmm aha, det är därför jag idag tänkt så mycket på möjligheten/nödvändigheten att uppsöka ett ide. 

Har boat in mig ytterligare i mitt hem genom att möbla lite. Är mycket nöjd med min nya säng och ide-tanken har bl a sin upprinnelse i att den, sängen är så svår att lämna. Mmmmmm!

Hösten

Häromdagen på min promenad hade hösten tagit över Eken.

Solig dag med vinterton i luften - och våren är ett halvår bort.

När jag var barn var söndagarna alltid tunga, exakt så minns jag dom ... som TUNGA, både mentalt och fysiskt. Och lååånga!

Som nåt degigt svart mellan lördagen, veckans höjdpunkt med godis (som jag köpte för hela veckopengen, 25 öre, och det blev en hel  påse!) och Hylands Hörna eller vad det nu var som visades på tvs enda kanal, och måndagen som markerade skolveckans början som för mig, ofta innebar olika grader av mobbing.

Dessutom var söndagen präglad av föräldrarnas trötthet, "dagen efter"... De var musiker och helgen var ofta arbetstid för dom - söndagen var verklig bokstavlig vilodag. Vilket drabbade oss barn. Schhhh, inte väsnas!

Detta hänger kvar.

Än idag är det nån slags tyst tung melankoli över helgdagen.

Som jag fördriver med olika typer av "varsnällmotdejsjälv!"-tankar.

Så idag har jag läst, vattnat blommor (jo jag gillar att pyssla med blomstren), vilat, tagit en promenad (fast det regnade o det gillar jag inte!) och nu är det SURFdags kompad av webradions P1.

Snart ska jag laga pasta med bacon o broccoli.

Ok ingen upphetsande tillvaro men det är antistress som gäller och även uppladdning inför morgondagen.

Nuförtiden är inte måndagarna kopplat till ångest, mitt jobb är ok och arbetskamraterna gör det hela mer än trevligt.

Men det finns en halvpanik över att det känns som om det är måndag hela tiden! Veckorna rusar iväg, nuet är ett flimmer.

Och helgen är en in- och en utandning ... sen är den slut.