Frångår min tradition med musikårkavalkad.

Här kommer en video som är i klang med mitt rådande läge... depp och värk och oro och sentimental och längtan och gråt...

Och mitt i denna känslosörja väcker musiken även glädje o lycka. Toner, röst, ord som helar och läker... mat för själen och änglars uttryck på jorden.

Damian Rice uttrycker allt det som bara han kan.

Slut på velandet... ska jag flytta eller inte?

Nu är huset sålt!

Allvar,  "nu gäller det"!

Inom tre månader måste jag ha hittat ett ny hem! 

Spännande, hemskt, stressigt, utmanande, jobbigt,  mittemellan spykänsla och fnitter...

Livet liksom. Som pågår!

Jag har begärt in offerter på flyttstädning, mailat banken, rensat ut papper, lagt in annons på blocket.se, skriver listor på allt jag inte får glömma att komma ihåg.

Fortsättning följer!

Glada tillrop och peppning mottages med tacksamhet!

Olyckskorpar, negativa vibbar och katastrofvarningar kan dra nån annanstans!

Quis, quid, ubi, quibus auxiliis, cur, quomodo, quando?
Vem, vad, var, med vad, varför, hur, när?

Bjuder på ett klipp på Chanse som gör det han är bäst på; pinnpyssel! (Ja, det är min röst 1,04... om nån undrar.)

Nu har redan förvandlats till förr, runnit över till ett då och jag står mitt i och försöker hålla fast och fatta tiden.

Nyårsnatten vart precis som jag ville. Lite gott att äta och dricka, zapp mellan kanaler, tänk och musik, djurklappning...

När oväsendet började var jag tacksam över hundens dövhet. Han låg bredvid mig i soffan och höjde inte ett ögonbryn, trots att det dundrade som ett slags hemskt krig utanför.

Jag hade dragit ner persiennerna så han inte kunde se ljusskenet. Det gör honom så arg nämligen. Eller jag vet inte om han egentligen är arg, kanske är han livrädd... men från att vara sitt lugna tysta bedårande jag, blir han som förbytt. Vrålskäller och ska upp i fönstren och äta upp (?) det som glittrar och far över himlen.

I somras fick han syn på ett flygplan som högt där upp ritade ett fint pulverstreck, voffvoffmorr och hopp upp.... bort med det matte! Ögonen är det inget fel på.

Men igår, som sagt, var hans dövhet en välsignelse, för oss båda.

Men katten var desto oroligare, Sprang från rum till rum, upp på övervåningen, ner igen, till slut in under min säng. Där satt hon sen tills det vart helt tyst runt halv två på natten. Då passade jag på att gå ut med hunden ...

Så vart det 2009 års första dag. Med sol och ett par minusgrader. Helt fantastiskt vacker frostig natur.

Inga löften detta år... mer en övertygelse om att det kommer att gå bra! Allt kommer att ordna sig! Oavbrutet hela tiden! Som vanligt!

Tempus fugit
Tiden flyger