Robert Broberg skrev en låt en gång vars refräng gick ungefär; "att ha det taskigt med sej själv i Paris e det samma som att det taskigt me sej själv i stockholm... Du kan aldrig resa bort ifrån dej själv."

Så är det... att trivas med sig själv är förutsättningen för att vara glad/tillfreds/lycklig/fridfull eller vad vi nu vill kalla det för. "Att ha det taskigt med sej själv" är motsatsen och då spelar det förstås ingen roll vart man bor.

Men vad jag nu känner är att just mitt boende starkt bidrar till otrivsel och därigenom påverkar mitt mående. Inge bra! För ett år sen flyttade jag från landet in till en förort till Göteborg. Den här våren har jag mer och mer känt mig främmande här, out of place, detta är inte alls min plats på jorden!

Det hela har förstärkts av min bullerkänslighet som gör det omöjligt att ha ex balkongdörren öppen en sån här underbar försommarkväll. Utanför pågår nämligen inte bara trafik, utan även diverse "ungdomsroligheter", som att köra crosscyklar i full fart genom området, utan ljddämpare... och att stå och gasa bilar på parkeringen med maxvolym på bilradion. Terror!

Så nu börjar ett nytt sökande efter bostad... träligt men nödvändigt. Visualisera, affimerera och så full fart mot hemnet.se!

Det enda som fortfarande är häftigt med denna bostad är att det tar mig 20 minuter in till Göteborg och bussen går var femte minut i högtrafik. Det är svårslaget...

Men trädgård och tystnad kompencerar det mesta!