Minus 11 grader.. och jag måste till affären!

På vägen hem, med full dramatkärra, får jag en utmaning, en uppgift värdig en Robinsondeltagare; ta dig hem utan att halka! 200 meter, en baggis... dit hade ju gått bra. Men det var ingen lek! Det hade blivit mörkt och dessutom var jag hungrig (jag sa ju att det var som robinson!). Trottoaren var lömsk, isfläckar som visserligen blänkte varnande i gatubelysningen, men full av fällor som snöisiga ojämnheter osv.

Till slut gick jag på vägen, kändes säkrare, upplyst och uppkört. BIlarna har det bättre än oss fotgängare som vanligt.  Det tog en stund, men jag kom hem i god ordning, svettig mitt i kylan...

Så nu är det lördagskväll i bostadsrättskojan. Snart dusch, sen lite vin, lite god smörgås, lite jordnötter och en massa tv. Dvs jag zappar runt utan att fastna någonstans. Hur tänker förresten svt...? Visa Jägarna igen?! På en lördagkväll?! Hur många gånger har den redan gått?! Den är rätt ok, men inte värd att se mer än en gång.

Nåväl, det är inget stort problem men jag undrar varför man aldrig visar nån av ex Kurosawas filmer?

Huset är fullt! Sonen är på visit från sthlm för att gå på Filmfestivalen. Ikväll har han tagit med sig sin syster på krogen, jag valde att stanna hemma, låta ungdomarna roa sig...  men vi ska ut senare i veckan alla tre.

Har sovit halva dagen, bokstavligt talat. Försöker se det som om att jag behövde detta, inte slå på mig för att jag slösat på bort min lediga (soliga) lördag. Är så trött efter arbetsveckan - min bästa medicin heter sömn, tystnad och ensamhet. Balans mellan det och "världen" håller mig upprätt.

http://www.youtube.com/watch?v=SKMdcdtebKI

Om jag kunde ha pms hade det kanske varit en förklaring.

Ett JAG VILL INTE! ekar inom mig.

Inte, negativ, negation, nej till att 

ha ont

känna stress

kontrolla allt annars går allt åt helvete!

och i förlängningen av det;

inte vilja

vakna

gå upp

gå ut

tala

lyssna

delta.

Så jag sover, vegetarar, går i ide.

Efter ett antal dygn har det passerat, som det brukar.

Jag går upp, duschar bort svett o ångest, klär mig i ett passande leende och tar tag i mitt liv igen.  

Det är inte så sjukt eller sorgligt som det låter, faktiskt... det är den dualistiska rytmen; ebb/flod, dag/natt, liv/död, vill/vill inte.

Eller så är jag helt enkelt knäpp!

Inväntar (utan otålighet)

Jatack, jag vill

Klockan är 19.29 och just nu bränner någon av ett fyrverkeri i närheten.

Varför?! Var han (fördomsfull som jag är antar jag att det är en man) för full igår? Har han en egen tideräkning? Var det rea på smällare idag? Är han bara dum? Kanske en kombination av allt...

Övar på att skriva det nya årtalet. Känns mäktigt med tiotal, som om något nytt nu är möjligt.

Har inte avlagt några löften, vill inte formulera mig runt något konkret, men jag har tänkt att det i år ska bli lite mer äventyr för min del. På alla plan! Allt från resor till att sjunga mer, våga annat, satsa lite högre... efter år av stilla liv är allt ett äventyr!

Kanske jag till och med klarar att arbeta heltid.

Intentionen är att se utmaningar som möjligheter istället för att fastna i oro och rädsla.

Väntar på Dottern... hon är hos vänner och "pustar ut".

Fick sms igårkväll att att de skulle till annan fest än den ursprungliga och då hade de redan ändrat sig två gånger innan. 

Kommer ihåg en nyårsnatt för snart 30 år sen då jag gick från fest till fest och inte kände mig hemma eller bekväm någonstans. Jag letade efter något/någon, men fann bara fylla och i mina öron, tomma skratt. När jag kom hem vid tre på morgonen stod en kille och sprejade orden "hjälp jag såg framtiden" på ett "elhus" precis vid min port. Jag tyckte det sammanfattade min stämning rätt  bra. När jag vaknade dagen efter kändes det som om jag drömt det, men när jag gick ut med min kamera stod det kvar och jag tod en bild. Tyvärr har jag ingen skanner, annars hade jag lagt upp fotot. Huset är rivet för länge sen...

Dottern kommer väl hem när hon blir hungrig.

Önskar oss alla ett underbart Nytt År - hoppas vi får ge och ta emot massor med kärlek!

19.55 och smällare briserar forfarande sporadiskt. Jaja, snart måste de väl gå in och värma sig, det är nästan minus 10 därute.