Är kär...!!!! I Spotifys grundare, vad han nu heter... antar att han startade denna sida med tanken att tjäna pengar. Må så vara - han måste även vara välsignad med musikkärlek!

Nu ligger alla Keith Jarrets plattor ute! Ååh Kölnkonserten! Älskar!

Har inte insett hur mycket jag saknat denna musik, förrän jag lyssnar nu igen, efter så många år.

Hörde en dokumentär om Kölnkonserten på p1.

Det var 1975  och Keith Jarret var rätt okänd men ändå etablerad som musiker. En tjej, Vera Brandes, då 17 år (!) organiserade och arrangerade  konserten. Jarret godkände inte flygeln på plats utan ville ha ett annat instrument. Det var inte lätt att "trolla fram" en annan flygel och sen vart det även problem med transporten... Det slutade med att man drog en flygel genom gatorna hela vägen till konsertsalen. Jarret var ändå inte nöjd och bestämde sig för att inte spela, men den unga Vera lyckade övertala honom. Ok, sa han, för din skull, och sen gick han in och spelade helt magiskt, som en enda lång andning...

Vidare i dokumentären vittnade ett antal personer om hur mycket denna musik betytt för dom. Att de älskat, skapat, fött barn, levt till hans toner.

Musik som livsmedskapare... soundtrack när det är som bäst!

Yes!

Igår på lunchpromenaden på Västra Hamngatan såg jag plötsligt honom... Antony Hegarty från Antony and the Johnsons - en musiker jag gillar och beundrar, en verkligt speciell sångare med otrolig känsla.  Och jag blev fjorton och ett halvt igen, pirrigt nervös och glad... Tänk att se honom i göteborg mitt på dan, på en uteservering ?! Efter att först ha gått förbi honom gatan fram, ringde jag min dotter - var väldigt upphetsad och fnittrig.  Antony är i stan! Här några meter från mig!
Påhejad av Maria tog jag mod till mej och gick fram... hey, excuse me, i love your music... och så, bara sådär, talade vi om ditt o datt, han frågade var jag jobbade, om stenen jag bar runt halsen (ok, its a citrin, i love them!), vi talade om spelningen på wow. Sen kunde jag inte bärga mig måste be om att få ta en bild. We can take one of us both, tyckte han. Jag fick hjärnsläpp och glömde totalt bort hur min mobilkamera funkade, det slutade med att han hjälpte mig ta en bild på oss två. Jag ser precis så tokglad ut som jag kände mig... Bless him!Å det sa jag också!

Igår var jag på ett sjukhus för ett mindre ingrepp som involverade ett microlavemang, några gummiband och allmänt obehag.

Inget farligt eller ens smärtsamt, men ganska obehagligt och även påfrestande på ett pinsamt sätt.

Läkaren swischade in, presenterade sig, bad mig lägga mig och skred till verket... Under ingreppet sa han inte mycket... det var över på en kort stund.

Utan att gå in på övriga detaljer kan jag säga att det pustades o suckades en del från mig... vilket sjuksystern genast uppmärksammade och ställde sig och rörde vid min arm "är det jobbigt? det är snart klart".

Före, efter och under var det hon som SÅG mig och talade till mig med emapti och proffsighet. Hon bokade in mig på återbesök, såg till att jag orkade gå därifrån osv.

Som tur har jag varit förskonad från "allvarliga" läkarbesök ... men smågrejer har hänt, plus ett missfall o två förlossningar med allt vad det innebar... och alltid utan undantag, när jag nu tänker efter, har jag  mött underbara syrror - oftast har läkarna varit mer eller mindre "fån åben", stressade och/eller snudd på oförskämda.   

Är läkarna medvetna om vilka proffisga änglar de omger sig med, som krattar manegen åt dom så de kan "performe"?!

Visst är doktorerna för det mesta otroligt skickliga yrkesmän/kvinnor... och alla yrkesroller behövs förstås i det invecklade maskineri som läkarvård är - men som patient är det syrrorna jag minns.  

Heder, hurra och champagne till alla i sjuksvängen som orkar vara som syster Monika igår - trots låga löner o neddragningar!

-------

För övrigt läser jag Hantering av odöda av han Ajvide. Oj, så bra! Och otäck! Har lånat av sonen som var eld o lågor, och när han som är en kräsen läsare är lyrisk måste jag kolla upp, fast jag var skeptisk, är så lättskrämd...

Försöker nu dra ut på boken, för jag vill att den ska räcka länge, men det är svårt när det är så spännande!

Apropå spänning... Måste rekommendera engelska serien Being Human, har visats på svt1, alla sex avsnitten finns på svtplay.se

handlingen? Ok, det är en vampyr, en varulv och ett spöke som bor ihop... Låter kanske inte så intressant eller vad ska man säga, "vuxet", men det är verkligen BRA! Välskrivet, välspelat, humor, otäckt, och efter ett tag köper man hela konceptet med att allt detta pågår i Bristol...