Nu skriver vi snart 2009... ett nytt år, ett fräscht, oskrivet blad som ska fyllas.

I tioårsåldern förstod jag att nyåret inföll vid olika tidpunkter i jordens länder. Ifrån att ha en föreställning av att mänskligheten unisont stämde upp Gott nytt år och samtidigt gick över tröskeln till det nya, blev det nu som en bluff alltihopa.

Upplever partajandet just denna kväll/natt som rätt desperat. Själv är jag gärna ensam på nyårsafton, vill fundera och filosofera.

Önskar det bästa till oss alla - med risk att förhäva mig skickar jag en hop med änglar som bär lugn, kärlek, medvetande och sinnlighet till den som vill ha!

Skål!

Bibere humanum est, ergo bibamus.
Att dricka är mänskligt, låt oss därför dricka.

av http://digenia.wordpress.com/ TACK A-K!

Here goes;

3 hårda paket du önskar:
* Ett par nya glasögon

* En stark, händig person som kan laga, tapetsera osv i mitt hus

* En ny säng (med hård madrass...)

3 mjuka klappar:
* Massor av garn så jag kan sticka färggranna halsdukar till alla jag känner

* Många kramar
* Ett vackert överkast till ovan nämnda säng

3 viktiga klappar:
* Att aldrig mer höra att sjukvård/skola ska dra ner på personal etc.
* Fred and kärlek!

* Att skolan la lika mycket tido energi på musik och bild som på matte

Utmanar min syster; http://ilona-wyworry.blogspot.com/

i mitt köksfönster.

Hon lyser upp vintermörkerdygnet och förgyller min tillvaro.

För att vara ickematerialist är det märkligt hur glad jag blev av att köpa denna lilla glasängel.

Julhetsen har för övrigt börja kännas... även för mig. Jag jobbar mitt i stan och vibbarna från alla köpgalna, kontoövertraserande, jagköperalltsåfinnsjag människor väller över mig. Försöker värja mig, men rätt som det är finner jag mig småspringa i samma tempo med plånboken i högsta hugg.

Varnar redan här min ungar, om ni läser detta... det blir inga högar med paket i år... vi får sjunga en sång och ge bort den istället, eller en rolig histora.

Nu ska jag tala om vad som gör mig arg!!!!

Samlingen korkskallar som går under benämningen Alliansen!  Inte bara över hur dom styr Sverige utan nu också språket, språket... 

Hur fan kan en arbetsmarknadsminister offentligt säga att 2009 kommer att bli ett "SKITår"!? Var det det bästa han kunde komma på?

Nu när folk varslas i flock?

Nu när tvradiotidningar olyckskorpkraxar om ekonomi, arbetslöshet, global uppvärmning, gift i mat mm mm - medial ångestinjektion morgon middag kväll.

Är det då läge att representanter från vår regering spär på allt detta? Och dessutom på en språknivå som närmast påminner om bajs ooch kissåldern?!

Någon sa att detta inte alls var en felsägning utan tvärtom planerat och genomtänkt.

Varför?  För att vi ska tro att han, dvs regeringen, är precis som oss, folket, som tycker det mesta är skit just nu?

Funkar inte på mig... jag blir föraktfull och tappar respekten ännu mer.

Favete linguis
Gynna med edra tungor, var tysta.

Har precis visat mitt hus för en spekulant, en eventuell  köpare.

Så dubbelt!

Å ena sidan; se vad bra detta är! här kommer du/ni att trivas!

Å andra sidan; är du verkligen god nog att bo i mitt hus? Ska du komma hit och ändra allt nu? Nej, den väggen ska inte ner! osv osv

Och vid eventuell kritik tar jag det högst personligt ... jag bor här och allt är så bra så!

Det här huset och denna lilla by har varit en tillflyktsort - en retreat - bort från bruset och vimlet.

Långsamt långsamt har andra känslor/tankar kommit. Att vilja delta i "det där ute" igen.

Om jag lyssnar på magkänslan, hör jag ett mummel som låter som "du har bott klart på landet, det är dags för en förändring".

Men så minns jag hur det kändes morgonen efter första natten här.  Vaknade fylld av en oändlig lyckokänsla, som nyförälskad! Tänk att jag bor här! Hurra!

Genom åren har jag ofta haft mardrömmar att jag inte haft någonstans att bo, eller att min lägenhet varit mitt i en restaurang/teater/rockklubb.  Aldrig tyst, alltid omgiven av folk, inte ens dörr på toaletten!

När jag vaknat till denna stillhet har jag jublat.

Det viktigaste är att jag vill ha plats och tid  för min dotter, att hon ska bo hos mig! Och så länge jag bor här... kommer hon sällan och åren rinner iväg, snart är hon utflugen.

Jag vill inte förlora mitt lugna reservat, mitt "hideaway"!

Kanske är det så att den platsen måste jag finna inom mig, oavsett var jag bor...

Men kvinnan som var här och tittade ikväll... nej, jag vill inte att hon ska bo här! Hon var verkligen för märkligt! Kommer hon att pyssla om mina blommor?!

Fy vad SVÅRT det här är!!!!

Dubitando ad veritatem venimus.
Vi når sanningen genom att tvivla.