Nu har redan förvandlats till förr, runnit över till ett då och jag står mitt i och försöker hålla fast och fatta tiden.

Nyårsnatten vart precis som jag ville. Lite gott att äta och dricka, zapp mellan kanaler, tänk och musik, djurklappning...

När oväsendet började var jag tacksam över hundens dövhet. Han låg bredvid mig i soffan och höjde inte ett ögonbryn, trots att det dundrade som ett slags hemskt krig utanför.

Jag hade dragit ner persiennerna så han inte kunde se ljusskenet. Det gör honom så arg nämligen. Eller jag vet inte om han egentligen är arg, kanske är han livrädd... men från att vara sitt lugna tysta bedårande jag, blir han som förbytt. Vrålskäller och ska upp i fönstren och äta upp (?) det som glittrar och far över himlen.

I somras fick han syn på ett flygplan som högt där upp ritade ett fint pulverstreck, voffvoffmorr och hopp upp.... bort med det matte! Ögonen är det inget fel på.

Men igår, som sagt, var hans dövhet en välsignelse, för oss båda.

Men katten var desto oroligare, Sprang från rum till rum, upp på övervåningen, ner igen, till slut in under min säng. Där satt hon sen tills det vart helt tyst runt halv två på natten. Då passade jag på att gå ut med hunden ...

Så vart det 2009 års första dag. Med sol och ett par minusgrader. Helt fantastiskt vacker frostig natur.

Inga löften detta år... mer en övertygelse om att det kommer att gå bra! Allt kommer att ordna sig! Oavbrutet hela tiden! Som vanligt!

Tempus fugit
Tiden flyger

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Drömmer som vanligt mycket. Inatt… på en plats som innebar ständig förändring och transformering och förflyttning. Minns knappt men vi rörde oss i grupper eller ensamma från plats planet rum och utvecklades hela tiden. Kärlek, förhållanden, ...

Tänker på drömmar. Men inte de vi skapar i vårt vakna medvetande, de som kan vara en vacker vild fantasi, kanske styrt av behov av verklighetsflykt. Inte heller de drömmar som flimrar förbi i sömnen som vi inte minns, bara anar och inte blir en del a...

Två år kvar till pension. Bland det jag kommer sakna mest från jobbet är luncherna. Har varit på samma arbetsplats i snart 20 år och jag kan inte minnas en gång som det varit pest att sitta i lunchrummet med kamraterna och äta. Ok inte alltid glada...

närmare bestämt ca fem år sedan jag var här sist. Att bara hitta tillbaka hit efter en så lång tid var en bedrift. Men internet är pålitligt därvidlag, allt finns sparat, nånstans, gäller bara att leta på "rätt sätt". Vad har då hänt på fem år? e...

  Bild: Moa Karlberg Naturligt och enkelt är Marias melodi // Fakta The Naima Train Namn: Maria Nyström. Spelar: "emotionell och vemodig electronica, men samtidigt enkel och lättlyssnad pop", enligt Maria Nyström själv....