Om jag kunde ha pms hade det kanske varit en förklaring.

Ett JAG VILL INTE! ekar inom mig.

Inte, negativ, negation, nej till att 

ha ont

känna stress

kontrolla allt annars går allt åt helvete!

och i förlängningen av det;

inte vilja

vakna

gå upp

gå ut

tala

lyssna

delta.

Så jag sover, vegetarar, går i ide.

Efter ett antal dygn har det passerat, som det brukar.

Jag går upp, duschar bort svett o ångest, klär mig i ett passande leende och tar tag i mitt liv igen.  

Det är inte så sjukt eller sorgligt som det låter, faktiskt... det är den dualistiska rytmen; ebb/flod, dag/natt, liv/död, vill/vill inte.

Eller så är jag helt enkelt knäpp!

Inväntar (utan otålighet)

Jatack, jag vill