Det senaste halvåret, vilken resa!… en stressig vårvinter med försäljning av hus, köp av bostadsrätt, packa hemmet som även innebar mental och bokstavligen storinventering och utrensning, flytt - omlokalisering av kropp, själ och möbler i ny lägenhet med därtill tillhörande okänt område –

och så kom sommaren…

Veckan i Spanien, vilken kick! Fick mig att äntligen inse att jag vågar, kan och vill resa bort. Under flera år har jag varken haft energi eller mod till det. Nu känns det som om hela världen ligger öppen och väntar, undrar vad jag fortfarande gör här…?!

För övrigt har sommaren varit upphackad mellan jobb och några få semesterdagar här och där. De spenderar jag mest med att vila, kolla tv/dator och boa in mig. Inte så mycket upplevelser…

Saknar HAVET, måste få tummen ur och åka och inandas Det stora blå inom snar framtid!

Dottern åkte till Emmabodafestivalen idag. Hon är i den bästa av åldrar; ”sjutton år tror jag visst att jag var, liten flicka så munter o så glaaad”.

Minns ni… känsla av att allt är möjligt! Utanför dörren finns äventyren och det är bara att ta för sig!

Antar att jag romantiserar, för visst minns jag även paniken, dåligt självförtroende, ”ingen tycker om mej” osv. Men just den där förväntan på LIVET… waow typ…

Hon har antagligen det helt underbart just nu! Fullt med roliga människor i hennes egen ålder, inte en förälder i sikte, sova i tält och massor med musik. Yeah!

Hjälp!

Som tur är har jag just nu en manlig vän att trösta mig med och pussa på! Min hund! Lättälskad typ som inomhus mest sover (högljutt - ylningar o morr!) och pruttar, men ute blir en kattsökande missil och så lycklig över alla andra goa dofter, en promenad tar evigheter, allt måste undersökas och besvaras med en väl avvägd skvätt urin. Att inte ha honom varje dag (långtifrån) gör lyckan ännu större när han väl är här.

För övrigt kanske tiden (jag!) börjar bli mogen för att hitta en ny partner?!?! Två och ett halvt år sen skilsmässan… jovisst är det dags! Men hur? Och var? Inte söka på krogen! Är alltför tveksam till Internet (fast jag vet ett nästan besvärande lyckligt par som träffades på en dejtingsida), ingen på min arbetsplats är intressant eller ens ”ledig”.

Hur gör man? Ska jag spana i lokala mataffären? Bland grönsakerna? Eller vid Fiskvagnen? Det kanske står en goding till lilla mej vid deckarhyllan på biblioteket?

Näe, skiter i det tror jag! Mår faktiskt bra ensam. Förvånande bra.

När jag var runt 25 år, ja ända tills jag träffade exet vid 36, var jag såååå ensam! Kände mig övergiven, halv i alla sammanhang, ibland desperat i mina tankar på att mitt liv inte var värt att leva utan en man vid min sida.  Ständgt drama med svek, svartsjuka, längtan... misslyckande...

Nu är jag "på en annan plats", har omvärderat vad jag vill ha och vad jag behöver.

Har faktiskt en pågående kärleksaffär… med mig! Efter separationen köpte jag en ring och förlovade mig symboliskt med mig själv. Först ett år senare läste jag i en ”självhjälpsbok” att det var precis det man skulle göra för att få tillbaka sin självkärlek. För mig var det instinktivt, att starta ett nytt förhållande med mig.

Men om Ceasar Millans av en händelse har vägarna förbi… Hello, here i am, signed, sealed, delivered, im yours, baby!

 

Ilona

31 juli 2009 17:35

Hej! :)
Vad fint du skriver! Men han Ceasar är tyvärr inte ledig, vad jag vet. ;) Har du gett upp hoppet om George... han Clooney?
Jag gillar verkligen att du sätter dig själv i första rummet! Det känns rätt bra att rå sig själv och aldrig behöva bli frågasatt och argumentera om sina vanor och ovanor. Det är väldigt skönt!

http://ilona-wyworry.blogspot.com

 

Anna-Karin

1 augusti 2009 21:32

(Undrar just varför man måste banka så hårt på tangenterna när man skriver i de här tecknen...) Om de där två skulle få för sig att dyka upp, Ceasar och George, då säger jag grattis, slit dem med hälsan! Om jag finge en kille, kors i taket, så ska det vara Lemmy i Motörhead. Alla tror att jag skämtar när jag säger att han är ett niff, men det tycker jag på allvar. *headbangar och morrar Eat The Rich*

Jag gillar verkligen det du skriver om att ha en kärleksaffär med sig själv. Om man inleder den så tidigt som möjligt och håller den vid liv med uppvaktning och uppmärksamhet, då blir det den längsta romansen man har i livet. Visst vill jag också hitta en partner, det vill jag alltid. Men ju äldre jag blir desto viktigare blir det för mig att få tid och utrymme att vara för mig själv. Och likaså sätter jag allt större värde på vänskap.

Kram från AK!

http://digenia.wordpress.com

 

Marika

2 augusti 2009 00:51

Tack ni båda "tappra" som läser och kommenterar!
Jo visst har jag ff ett gott öga till george-gubben, men Ceasar verkar vara en perfekt blandning av klokskap, andlighet och "morr"! Men alas, upptagen förstås.
Nejmen, Lenny?! Där står jag frågande? en smaken är ju som tur är delad!
Instämmer om egenkärleken och vänskapen! De är de två bästa - i längden!
varm kram till er!
Marika

 

Marika

2 augusti 2009 00:52

Lemmy hette han... förstås, sorry

 

Anna-Karin

4 augusti 2009 19:34

Hahaha, det känns inte så särskilt tappert, det här är en vilsam plats i sitt hörn av bloggvärlden. Du vet känslan, man är ute i naturen och så hittar man en perfekt sten att sätta sig på och filosofera en stund. Såna platser behövs i det allmänna bruset och larmet. Nu vill jag förresten vara artig och hälsa på Ilona, vi stöter ju ihop ibland här i spalten men vi är ännu inte presenterade. *lyfter på kepan och bugar*!

Jah... det är aldrig nån som förstår varför jag tycker Lemmy är så mysig. Bara hans fru eller man om han nu har nån. :-D

Jättevarma kramen!

http://digenia.wordpress.com

 

Marika

11 augusti 2009 18:25

anna-karin!
Ilona är min syster som säkert lyfter på sin kepa tillbaka!

 

Ilona

19 augusti 2009 15:30

Men hej Anna-Karin!
Ursäkta min oartighet, men jag brukar sällan bemöta kommentare, särskilt inte på ngn annans blogg, men jag är inte sämre än att jag kan vinka tillbaka till dig!

http://ilona-wyworry.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Drömmer som vanligt mycket. Inatt… på en plats som innebar ständig förändring och transformering och förflyttning. Minns knappt men vi rörde oss i grupper eller ensamma från plats planet rum och utvecklades hela tiden. Kärlek, förhållanden, ...

Tänker på drömmar. Men inte de vi skapar i vårt vakna medvetande, de som kan vara en vacker vild fantasi, kanske styrt av behov av verklighetsflykt. Inte heller de drömmar som flimrar förbi i sömnen som vi inte minns, bara anar och inte blir en del a...

Två år kvar till pension. Bland det jag kommer sakna mest från jobbet är luncherna. Har varit på samma arbetsplats i snart 20 år och jag kan inte minnas en gång som det varit pest att sitta i lunchrummet med kamraterna och äta. Ok inte alltid glada...

närmare bestämt ca fem år sedan jag var här sist. Att bara hitta tillbaka hit efter en så lång tid var en bedrift. Men internet är pålitligt därvidlag, allt finns sparat, nånstans, gäller bara att leta på "rätt sätt". Vad har då hänt på fem år? e...

  Bild: Moa Karlberg Naturligt och enkelt är Marias melodi // Fakta The Naima Train Namn: Maria Nyström. Spelar: "emotionell och vemodig electronica, men samtidigt enkel och lättlyssnad pop", enligt Maria Nyström själv....