Det låter i mitt högra öra... sus men inte så mycket dus (var kommer det konstiga ordet ifrån förresten?), som ett surr. 

Även utanför fönstret är det ljud av porl och skval, regndroppande. Men det känns bara skönt. Både jag och naturen har längtat efter regnet.

Jag är hemma från jobbet, orkar inte rabbla upp anledning/symptom, är "ur form" helt enkelt.

Häckar framför tvn/datorn och kopplar ibland av med att läsa. Som sällskap går P1, nyheter, Sommar, vetenskapliga inslag mm. Mycket allmänbildande och trevligt.

Däremot har jag undvikit alla media som har exponerat Michael Jackson, levande eller död. Verkar som om jag är ensam om att inte sett begravningen, "gråtit floder" osv.  Vet inte... är väl en hjärtlös typ, tycker att det är så privat med begravning, känner att jag har inte med hans barn eller familj att göra, deras tårar är inte mina.

Däremot... MJs fantastiska musik, hans röst osv lever kvar. Har haft Spotify på Jackson-sök sen han dog, lyssnat om och om igen. Och blivit glad! För det är så bra musik funkar för mig, ren livsglädje!

Nu till något helt annat...

Vet inte vad jag ska ha detta bloggande till. Jag har alltid skrivit, dagbok eller i andra typer av skrivböcker, en kartläggning av mitt liv, för att förstå mina känslor och även "skriva av mig" ilska, sorg, frustration, lycka. Skrev exempelvis ner mina båda barns förlossningarna nästan direkt - så detaljrikt, speciellt känslomässigt, som jag mäktade med. När jag läser  åratal efteråt förflyttats jag i tiden och upplever allt igen. Orden är så nära magi man kan komma.

Men blogg... är återhållen här, vet inte vem som läser (ingen utom jag läser ju min dagbok!), varför ska jag egentligen nyttja även detta tillfälle att uttrycka mig? Om jag inte kan låta "det flöda"?

Så jag tvekar... och det blir halvdant och tämligen ointressant.

Kanske jag slutar, eller inte...

Äsch, det visar sig!

Bestämmer inte något idag eftersom jag är så surrig i skallen. Väntar till en klarare dag/natt då suset är bort.