Efter månader av bitihop-känslan "inte bryta ihop, du måste orka med flytt!", har min kropp nu svämmat över med ontontont, ilningar o rop från alla leder och magen är som ett evigt bubbel. 

Hade iof sig ischas i tre månader o kraftig yrsel ngr veckor, men det var som bonus... och innebar att fibron inte "hördes" lika mycket. 

Nu är den i full galopp! 

Blir så förbannat trött på detta! Varje gång jag tror att det är över, jag har  blivit friskare, går det ett varv till.

Sömnsvårigheter, magkrångel, värk överallt, trötttrött osv.

Har stannat hemma från jobbet idag, med stor skuld inom mig.

Vet att det är mycket att göra... och vill dessutom inte verka "svag".

Ska ha semester nästa vecka (spanien!!!) och det innebär att jag måste jobba undan nu... men jag har ingen kraft.

Usch och fy!

Det här med att vara svag... ständigt i mina tankar, att jag borde mer.

Var kommer det ifrån, och varför avtar det inte med ökad ålder och förmodad klokhet!?

Inpiskat känns det som.

Igår på jobbet blev jag ställd inför en  uppgift som jag inte gjort på ca 7 år, en baggis egentligen, men jag tror att det är en av orsakerna till att jag inte har kunnat andas ordentligt senaste dygnet. Kroppen minns.

Nåväl, morgondagen vet jag inget om, kanske går jag till jobbet, kanske inte... men jag ska hur som helst försöka jobba ner skulden och så inse att jag har fibromyalgi. Den går tyvärr inte att strunta bort, fast jag försöker. Dvs jag måste sätta gränser - inse mina begränsningar och säga NEJ!

Och ge mig själv en välbehövlig klapp på axeln!

Festina lente
Skynda långsamt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Drömmer som vanligt mycket. Inatt… på en plats som innebar ständig förändring och transformering och förflyttning. Minns knappt men vi rörde oss i grupper eller ensamma från plats planet rum och utvecklades hela tiden. Kärlek, förhållanden, ...

Tänker på drömmar. Men inte de vi skapar i vårt vakna medvetande, de som kan vara en vacker vild fantasi, kanske styrt av behov av verklighetsflykt. Inte heller de drömmar som flimrar förbi i sömnen som vi inte minns, bara anar och inte blir en del a...

Två år kvar till pension. Bland det jag kommer sakna mest från jobbet är luncherna. Har varit på samma arbetsplats i snart 20 år och jag kan inte minnas en gång som det varit pest att sitta i lunchrummet med kamraterna och äta. Ok inte alltid glada...

närmare bestämt ca fem år sedan jag var här sist. Att bara hitta tillbaka hit efter en så lång tid var en bedrift. Men internet är pålitligt därvidlag, allt finns sparat, nånstans, gäller bara att leta på "rätt sätt". Vad har då hänt på fem år? e...

  Bild: Moa Karlberg Naturligt och enkelt är Marias melodi // Fakta The Naima Train Namn: Maria Nyström. Spelar: "emotionell och vemodig electronica, men samtidigt enkel och lättlyssnad pop", enligt Maria Nyström själv....