Vi flyttade till hus i Tumba...

i Afzelius livs (om jag minns namnet rätt...), kunde man köpa ettöresgodis (bilar och salta pengar).

JFK Kennedy blev mördad - min mamma fick ett hysteriskt anfall och trodde att världen skulle gå under.

Knappt en vecka efter det fick jag en bror.

Jag var med i en hemlig deckarklubb, vi spionerade på alla vuxna som bar solgalsögon (enligt oss mycket skumt!).

Vad det gäller muskvideovalet fattade jag aldrig då, hur stort det här var, eller hur mycket jag skulle komma att digga Beatles, jag levde i min barnvärld och gjorde barnsaker.

Idag ser jag hur underbart detta musikklipp är!

Det är nåt oskuldsfullt över grabbarna, de är ju bara mellan 20-23 år, men har ändå stor världs/scenvana.

Och vilken musikspelglädje!!!

Ljudet är dåligt men det spelar ingen roll, inte när bandet ger järnet som här!

Publiken sitter näranära scenen (tuperade fnittriga tjejer!), bandets svett måste ha skvätt på dom... inte undra på att de skriker.

Jag är väl mossig och nostalgisk, men jag tröttnar aldrig på detta! (misstänker att det kommer fler beatles-klipp här framöver)

Enjoy!